SEMESTER I VÄRMLAND & DALARNA

img_1123_med

                        Lennart                          Håkan                     Bertil                                      Jörgen                  Tomas                    

                                                                                                                                                                              Foto Lotta på Silverhill Stable 


Semester med gubbgänget brukar bli avspänt och slappt, precis som det ska vara. Vi hade några enkla hållpunkter eller snarare tysta överenskomelser, nämligen rida, slappa och ta dan som den kommer. Och jag kan ärligt säga att ingen av gubbarna hade några som helst ambitioner att ändra på det. Vi var nu på väg till Hökensås där vi skulle få övernatta hos en bekant från en tidigare ritt. Det vi behövde var egentligen bara en hage till hästarna vilket vi hade fått löfte om. Själv sov vi i bussen. 



img_0855_medimg_0852_med

Men innan vi kom så långt hann vi bara till strax före Svenljunga, bara några mil hemifrån, där hör vi ett skrapande oljud från bussens undersida. Det visade sig vara någon form av nivåregulator som pajat. Hela chassit hängde på bakhjulen. Ringde hem vid det tillfället och fick då reda på att dom där hemma hade hört något konstigt när vi for, så redan då var något på gång men vi i bussen hade inte hört något. Vi stod och dividerade en stund om vad vi skulle göra och kom fram till att det bästa var att Håkan, som var  äldst och hade någon form av smidighet kvar, skulle få krypa under bussen och kolla. Det var alltså nu Håkans färdigheter med balasnören kom till sin rätt. Sagt och gjort, Håkan dyker in under bussen och tro det om ni vill men han lyckas faktiskt laga detta stora schabrak fullt med hästar och diverse packning med ett balasnöre…!? Lika otroligt är det att vi faktiskt inte gjorde något annat åt saken på hela semestern. Den som säger något elakt om balasnören vet inte vad han pratar om.


img_0857-2_medimg_0860_med

Vi stannade och fikade och åt vid ett par tillfällen. Här intill sitter vi på Jära restaurang och äter. 

Hästarna stod och mumsade hö och vi fick fylla på näten lite nu och då. Vi erbjöd dom också vatten vid ett antal tillfällen men i det stora hela hade vi inte så mycket att göra under resan





Vi kom fram lite väl sent. Knackade på hos Annika som hon heter och blev visade hagarna som vi plikttroget gick över för att själva kolla så att allt var i ordning. Inga fel på dom hagarna. Trots den sena timman lagade vi mat, eller ja - Håkan lagade maten eftersom det inte var något öppet här ute, i alla fall inte vid den här tiden på dygnet. Håkan är en mästerkock, han har inga som helst problem med att kombinera en halv kanelbulle med en tub Kalles kaviar, men som alla vet går allt ner bara man är tillräckligt hungrig. Denna gång slapp vi i alla fall att bli påminda om hans konstnärliga sinne för matlagning, ingen konstig blandning. Alla blev mätta och belåtna som vanligt. Lite småbestyr kvar och en sista runda för att kolla hästarna sen åkte rullgardinen ner.                                                                                                                                                                                                                  

 Tidig morron på Hökensås

Så var det upp i ottan, vattna hästar koka kaffe till allas termosflaskor och frukost till oss själva. Packa sadelväskor för ritten till Tommy ”Grus" som han kallas. Det är nämligen dit vi ska rida i dag. Ytterligare en ”kåbojsare" som vi träffade på Sverigeritten. Vägen dit är nog en av Sveriges finaste väg,  särskilt  om man väljer att ta hästen. Att rida genom en helt sagolik tallskog på små slingrande sandvägar med en mängd små sjöar lite här och var lämpligt utplacerade är som att rida rätt in i sagans värld.


         FÖREGÅENDE SIDA                                                                                                                                 NÄSTA SIDA