KROPPSSPRÅK

TYDLIGT SPRÅK

moa-3_med


"Problemhästar"

De flesta s.k. problemhästar skapar vi själva, medvetet eller omedvetet. I de allra flesta fall omedvetet. Vi helt enkelt "programmerar" dem fel. Detta gör vi genom det uppförande och den attityd vi har mot Hästen som kanske inte alltid är så rätt som vi tror. Oftast är vi inte inte ens medvetna om hur vi använder vår kropp eller de tysta signaler vi sänder ut när vi tränar eller umgås med  Hästen. Armar och ben gör vanligen ett allt för stort jobb och vi rör oss utan eftertanke.

Om vi tänker på att Hästen har kroppsspråket som sitt första språk och att han är känslig för små rörelser, är det inte svårt att förstå att han försöker tyda våra rörelser, stora eller små, då vi tränar honom. Viftar vi runt allt för mycket, blir det svårt för honom att tyda "allt man säger", och han kommer till slut att tröttna på att "lyssna på oss".

Vi tvåfotingar är värdmästare i att i tid och otid ge dubbla budskap och på så vis skapar en mängd onödiga konflikter, och i förlängningen kanske till och med vad man i dagligt språkbruk kallar ”problemhästar". Man kan komma långt i sin kommunikation med Hästen bara genom att ändra sitt eget beteende. Alltså någon form av attitydförändring är i de allra flesta fall nödvändigt för att få igång ett bra förhållande mellan Häst och ryttare.

ATTITYDFÖRÄNDRING

moa-2_med


Ditt kroppsspråk säger nästan allt

Man behöver inte säga ett enda ord för att ge Hästen en relativ god uppfattning om vem man är, vad man känner eller vilka intensioner man har. Det man uttrycker med kroppen  säger honom bra mycket mer än dom ord man använder. Ditt sätt att röra vid honom, hur man fysiskt uttrycker sina känslor - hållningen, gesterna o s v - allt bidrar till att ge en bild av människan och hennes humör. Praktiskt taget alla kroppsdelar kan sända ut signaler, vare sig man medvetet använder sig av det eller inte. I själva verket är kroppsspråket mycket svårt att kontrollera, det avslöjar alltid vad man innerst inne tänker eller känner. Omvänt, kan man förändra sina känslor genom att ändra sin hållning eller sina gester. 

Vetskapen om detta kan kanske hjälpa till när man medvetet försöker ändra på sitt uppträdande (attitydförändring). Både Hästar och människor läser av de budskap man sänder ut och kommer att svarar därefter. Många människor känner att det är något de inte riktigt kan sätta fingret på, vilket man då gärna kallar detta för "intuition". Hästar är än mer känsliga för de ordlösa budskap tvåfotingar medvetet eller omedvetet sänder ut.

Att vara medveten om sitt kroppsspråk är nödvändigt för att ge Hästen det intryck och den påverkan man avser.

img_2569_med


Hur medvetna är vi?

Här är några exempel på hur tvåfotingar kommunicerar med varandra. Kanske blir man lite mer medveten om sitt sätt att röra sig när man pratar med varandra eller med Hästen. 

Kroppshållningen demonstrerar mycket tydligt en människas sinnestillstånd. När folk säger att någon ser ut som om han bar hela världen på sina axlar har denne troligen helt tappat modet och visar med kroppen hur tungt hjärta han har. Spänningar kan få axlar och nacke att dra ihop sig och resultera i värk och rent fysiska smärtor- när man låter axlar och nacke slappna av blir man inte bara avslappnad i hela kroppen, utan också mentalt.

Kroppsspråket utgör en del av ett mångfasetterat utbyte av intryck. Sinnet påverkar kroppen och på samma sätt kan en förändring i kroppens hållning och uttryck ha inflytande över sinnet. Om man alltså är fysiskt vältränad och avslappnad kommer man också att må psykiskt bra. Vid sidan av detta tvåvägsutbyte hjälper kroppsuttrycken till att främja eller framkalla reaktioner från andra. Om man välkomnar någon med öppna armar, kommer han troligtvis att reagera helt annorlunda än om man skulle möta honom med armarna defensivt korslagda.

Kroppsspråk är för tvåfotingen ett andra språk. Det kanske verkar självklart att någon som håller händerna för öronen inte vill höra det som sägs. Men att någon gnider sig i ögat på ett subtilt sätt, visar obehag av att se någon annan i ögonen eftersom någon av dem är svekfull, det kan vara svårare att förstå.

Istället för att hålla för öronen kan en person kanske gnida sin ena öronsnibb när han har hört tillräckligt av något. Att hålla handen för munnen kan betyda att man bedömer den information man får, eller att man tar en paus innan man talar. Men samma gest kan också betyda att någon är svekfull (om det är den som talar som gör gesten), eller att han tvivlar på den andra personens ståndpunkt (om han gör det medan den andre talar). Att röra vid sin näsa eller att gnida den är något som dessutom signalerar misstro antingen mot sig själv eller mot den andre. Osäkerhet kan visas genom att man kliar sig i nacken, obehag genom att man lossar på kragen eller på kläderna i närheten av halsen. 

Sedan finns det mun-gester som man använder sig av för att uppmuntra sig själv. Nagelbitaren söker tröst och belöning, men folk stoppar mycket mer än fingrarna i munnen för att få tröst - pennor, cigaretter eller mat. Förvåning eller chock kan få någon att tappa hakan och öppna munnen - öppna den utan att säga någonting. Om någon har ett beslut att fatta kan han signalera att han försöker behärska situationen genom att luta en sluten hand mot kinden, kanske med pekfingret fritt eller genom att försiktigt klia sig i hårfästet. Han kanske fortätter med att stryka hakan eller fundersamt ta tag i den. Om någon är uttråkad är det troligt att han vilar huvudet i handflatan. Om någon saknar inspiration kanske han försöker massera hårbotten eller pannan för att få igång hjärnan. Om man blir uttråkad kan man visa det genom att massera sin egen nacke. Ett slag för pannan betyder : "en sån idiot jag är!"

En skarpsinnig läkare eller psykiater använder sig av kroppsspråket som hjälp när han ställer diagnos och är naturligtvis medveten om den fysiska kommunikationen i båda riktningarna. Psykiaterns soffa är en del av det språket eftersom den avslappnande ställningen hjälper patienten att känna sig väl till mods.

Att bli medveten om sina egna och Hästars ordlösa budskap är ett sätt att förbättra sitt sätt att kommunicera med både djur och människor.


20070227007_med


Slappna av och lek mer!

Om man har kvar sitt sinne för humor, och tillåter sig själv att leka när man känner för det har man större möjligheter att handskas med sin ilska. Då är det mera troligt att man släpper fram den, säger vad man tycker och få allting överstökat. Det är möjligt att en människa som ständigt är ilsken och arg, innerst inne är bitter för att han inte har haft tillräckligt många tillfällen till lek i livet, och därför kritiserar andra för att dom ”leker". Någon som alltid tar livet på allvar och som alltid är väldigt seriös kommer antagligen att bli både bitter och arg.





Vad kan man få ut av det här?

Om det är så att man känner sig ilsken och arg på något, kan man ställa sig frågan: ger ilskan mej något positivt. Om man tror att den gör det så fortsätt att vara förbannad. Man kommer ändå att upptäcka att vreden till slut försvinner och att man känner sig mera målmedveten och med större självkontroll. Om inte ilskan kan ge dig någon positivt feedback på något sätt så låt den försvinna. För ilska i sig själv kan inte åstadkomma någonting annat än en förfärlig massa bekymmer och elände.


img_1737-2_med


HÄSTAR ÄR FINA KOMPISAR MEN DOM KAN VARA TUFFA